Åååh. Blir gånger tusen super frustrerad. Skulle ju få svar idag, och självklart förstår jag att det kanske inte alltid kan bli säkert. Men min IEC sa igår att (okej nu läggar jag ut all fakta jag vet, men som inte alls behöver hända för det) de har hittat en temporär familj i Mesquite (ca 1500 invånare och 602 personer i skolan, Love it.) som ligger ca 2 timmar från här, PÅ gränsen till Arizona.

Jag skulle bo där i väntan på att hitta en permanent på samma ställe och få komma in i skolan och så.

Hon sa att IECn där borta skulle prata med familjen igår kväll så skulle hon höra av sig idag. Så såklart, vilket man inte ska bli egentligen, så blev jag ju hoppfull och trodde verkligen det skulle hända den här helgen!

Men fick höra av min IEC idag att den andra IECn (Linda heter hon) pratat med familjen (men min IEC sa aldrig om det fortfarande var den temporära eller om det var en ny permanent Linda pratat med så är lite confused) och att de inte är riktigt säkra än om de vill ta sig an en utbytesstudent. Jag menar, de är ju ändå bara en temporär!

Och frågade min IEC om de hade en skolplats till mig där också och hon trodde det, alltså igår.

Men ja, förra helgen hoppades jag och denna helg med. Det är ju inte världens hemskaste, men låter hemskt när jag säger det men; jag står inte ut en vecka till här. Klarar inte av väntan, och ju mer tiden går ju mera så ger jag upp hoppet..

Vill få ett sms imorgon där det står att jag ska flytta på söndag. Eller till och med på lördag när jag kommer tillbaka från paddling i black canyon river (yes, mera om det sen.).

Men jobbigaste är nog att familjen typ planerar lite för framtiden och jag vet inte vart jag ska säga..

Är så splittrad just nu. Och ändå känner jag mig så himla bortskämd, finns utbytesstudenter som har det värre än jag. Fast jag har faktiskt hela detta år sagt till mig själv att jag ska tänka på mig. Inte andra mig. Hur har jag det ?

Och det funkar till viss del, jag är bara här ett år och jag vill få ut så mycket som möjligt av det!

Så om det inte händer denna helg så blir det jobbigt på söndag. Varje vecka som har vart med förhoppning om flytt så har jag sätt fram emot varje dag och bara velat att det sa gå snabbt så att när jag kommer hem kanske ska ha fått ett kik meddelandet av mamma att hon lyckats hitta en familj genom sina kontakter, någon av alla de tusen person jag kontaktat ska ha hört av sig och sagt att någon de känner skulle vilja ta emot en utbytesstudent eller att min IEC kommer med samma glada budskap. Men icke sa nicke.

Och det gör den där söndagen ganska hemsk, och att behöva tänka på att det ska komma en till vecka då jag behöver vänta vänta och vänta förtär mig. Gör det ganska jobbigt att vakna upp på måndag morgon..

Så jag bara håller tummarna och jag vet flera personer som håller tummarna för mig och för det älskar jag er (förhoppningsvis några andra skäl också får man hoppas ;)).

Nu ska jag göra läxor, vi höres. Puss