Finns ingen återvändo nu, inte funnits på ett tag. Jag vill verkligen detta men det har kommit stunder, långa och korta, där jag skulle ge jävligt mycket för att bara få börja ettan på gymnasiumet nu som alla andra.

Vill inte lämna alla kompisar. Låter hemskt säger inte familj. Men har tänkt så hela tiden, alltså min familj kommer ju alltid finnas där och relationen man har till dem består, men ens kompisar? Speciellt nu när de träffar massa nya människor iom gymnasiumet.

Det är svårt, inte veta hur det kommer att vara när man kommer hem.

De inlägg jag älskar mest från alla andra utbytesbloggar är de inläggen de skrivit när de kommer hem om hur allt var exakt likdant härhemma.

Vill också ha det så, eller relationer iaf. Mina kompisar som jag har nu kommer träffa nytt folk och ska utnyttja det så mycket <3 mwahahah

ja det vill säga ifall våran relation finns kvar..

 

Men men, ta inte detta fel. Vill åka så jävla mycket! Speciellt eftersom livet hemma kan bli lite trassligt ibland och det är skönt att lämna gammalt och komma hem till männsikor med minnen som guldfiskar förhoppningsvis!

 

Eller så har de blivit guldfiskar .. gölligt